Navigation Menu
Ironman 70,3 Western Sydney

Ironman 70,3 Western Sydney

By on Nov 30, 2015 in Australien, Tävling |

Dagen började med en alltför tidig morgon, då klockan var ställd på 03:15! Åt frukost och 03:45 satte vi oss i bilen mot Penrith. När vi kom fram i Penrith var det mörka moln på himlen och litesmåregnigt ca 20°C.

Gjorde ordning inne i växlingsområdet, värmde upp och gav mig sedan ner mot starten.IMG_0794Skillnaden mellan Sverige och Schweiz verkar vara lite svår…

Innan start var jag nervös men laddad, det var många snabba tjejer som stod uppradade på pontonen. Starten gick (06,02!) och de drog iväg väldigt snabbt, hade inte en chans att hänga med! Så ensam redan från start, simningen var en okomplicerad bana som simmades i sjön där rodd tävlingarna under Olympiska spelen hölls. Så det var linor under vattnet som man kunde hålla koll på så att man simmade rakt. Men trots detta lyckades jag på något sätt komma bort mig med att simma riktigt snett på vägen tillbaka.. Simningen var utan våtdräkt då det var 25,5°C i vattnet så riktigt varmt!

Upp från vattnet och ut på cykeln. Var ganska ensam (helt?!) om att cykla linjecykel och kan säga att jag helt klart saknade min tempocykel. Jag hade fått låna ett par tempopinnar men hade cyklat med dem en gång innan och det var allt förutom optimalt. Från att vara van vid att cykla på min tempocykel så tycker jag att det var en stor skillnad, känner att jag har suttit mycket bättre på den än vad jag gör på min linjecykel. Redan ut på cyklingen kände jag inte kunde trycka på som vanligt, det gick bra i ett tempo men att öka fanns inte en chans i världen då tog de emot rejält. Tog mig igenom cyklingen och höll modet uppe genom att löpningen har känts bra (eller ja bra innan mina 2-3 veckor som jag har varit sjuk), och att det var det jag främst ville fokusera på, att få till en bra löpning.

 Ut på löpningen och det fanns ingen energi i kroppen, kändes som att köra bil med handbromsen i. Bestämde mig för att i mål ska jag! Och endast gå igenom vätskestationerna hur långsamt jag än skulle springa så skulle jag inte gå. Ut på löpningen hade även solen kommit fram, det var riktigt fuktigt och temperaturen låg runt 30°C. Första varvet (av 2,5) var en riktig kamp, men efter mycket kola i varje vätskestation och min egenblandade ”gel” av Umaras sportdryck så kände jag mig faktiskt något mer levande på sista varvet.

Direkt efter mållinjen fick jag en funktionär under varje arm och de satte ner mig på en stol och gav mig en påse is. Men jag var kall och frös och tog bort den, en läkare kom och tittade till mig och sa att jag var kokhet och ville ha med mig till sjuktältet. Tyckte att det är ingen fara, så fick hjälp upp till ”recovery area” men efter att ytterligare två kommit fram till mig och kollat om jag verkligen mådde bra, så blev det en tur till sjuktältet ändå. De konstaterade att jag hade hög kroppstemperatur men att det annars var bra med mig.

 Såhär i efterhand så känner jag mig inte särskilt nöjd resultatmässigt, utan att jag har verkligen mer att ge, jag vet att jag kan båda cykla och springa snabbare! Men jag är ändå nöjd med det faktum att trots att jag hade en dålig dag och kroppen inte svarade som jag ville så lyckades jag hålla mig vid ett ganska gott humör och framförallt ta mig i mål.

Men framförallt taggad mot nya utmaningar och nya tävlingar! Nu kommer det dock dröja ett tag då nästa tävling förmodligen blir på hemmaplan i Sverige. Jag vet att jag kan mer än vad jag fick ut i söndags, så nästa gång då så! 🙂

Nu tar jag en vecka helt utan att tänka på triathlon och åker upp till Stora barriärrevet, ser framemot mycket snorkling och bad!

Soliga hälsningar från Australien